Skriv regnpoesi!

Det regnar i Umeå. Sådär från och till. Jag tycker om regn, och enligt mig är sommarregn bland det vackraste som finns. Staden är blöt och himlen blå, det är precis lagomt varmt ute och regndropparna verkar sukta efter precis dig där du går utan jacka. Håret blir blött och regnet fortsätter falla, solen dyker fram bakom molnen och regnet börjar avta. En regnbåge.

Men nu är det inte sommar. Det är bara vår och min jacka som egentligen inte är en jacka är av ylle. Jag vägrar ta på mig nån annan. Det blir ganska kallt när regnet kastar sig mot en och det blåser. Men himlen är blå förutom en liten fläck som ser mörkt upprorisk ut.

Jag tycker att regn är poetiskt. Dock så är jag en ganska konstig poet, men jag tror att rätt många håller med mig i detta fall. Jag har skrivit mycket om regn och telefonkiosker. Jag har skrivit om brinnande droppar som slår sönder allting , jag har skrivit om att skratta åt regnet och en gång skrev jag att det enda man kan vara riktigt säker på är det faktum att man kan spegla sig i vattenpölarna och se en förenklad version av sig själv.

Skriv. Skriv om regnet. Skriv om de kristallklara dropparna som kastar sig själva mot asfalten och rinner ner i brunnarna. Gör poesi av vattnets krepslopp. Det finns en massa att skriva, jag lovar. Skriv regnpoesi!